Idag på eftermiddagen drogs rullgardinen ner, ork och lust bara rann ur mig.

Och som vanligt låtsades jag att allt var okej: Jag är inte sjuk...jag är inte sjuk.

Nää, hur kan man vara det när kroppen värker, man fryser och humöret ligger under nollstrecket?

Alla krämpor satte fart.

En "upp som en sol och ner som en pannkaka" dag.

Inget ovanligt alls.

Nänä.

Den som läser här i min blogg är nog ganska van vid det här laget.

Men det är inte jag, nä.

Gnäll och klagan och glädje blandat i en salig röra.

Det är jag det.

Upp och ner.

Fram och tillbaka.

Dagen gick i slöhetens tecken.

Slit och släp.

Hit och dit.

Tråkigare har ingen varit.

Och hur ska man få upp peppen då?

Äta kaka till kaffet eller somna på balkongen kanske.

Eller längta,,,ha ha till vad.

Något som aldrig händer.

Tråk-tråk-tråkigt.

Det känns konstigt på nåt sätt.

Kanske är det dags för en vilokväll.

Eller så tog gårdagens tankar för mycket energi.

Vad vet jag, förutom att jag är mör - både i kropp och själ.

Tankeverksamheten är även den låg och det skall jag säga är väldigt skönt.

Jag trodde faktiskt.

Att jag skulle förstå.

Jag trodde faktiskt.

Att allt kunde bli som innan.

Jag trodde faktiskt.

Men nu vet jag bättre.

Jag blir inte densamma som jag var innan.

Ibland har man tur som får all den hjälp - plus lite till - man behöver inom vården. Och så tänker man sen på de som har extra otur, som får kämpa, som blir bortglömda och missuppfattade.

Då känns det så himla orättvist.

Men samtidigt så inser man att om allting fungerade som det skulle så skulle många fler må bättre så mycket snabbare.

Man går nämligen med lätta steg från vårdcentralen när någon har lyssnat. Och förstått.

Och allt känns så mycket enklare på något sätt. Eller åtminstone än innan.

Det är som en lott med en enorm vinst mitt i all otur. Jag har i alla fall haft tur. Jag är trots allt den glada trots alla krämpor och som sagt det kunde varit värre. Med ens så blev allt mycket bättre med ett samtal med ”någon” som ville lyssna på mig och gnällandet och allt oroligt omkring mig. ,,,o sen kom sonen med en blomma bara för att du är min morsa,,,,,då blir man glad.

Livet är allt bra i alla fall.

Så har jag världens finaste, goaste, snällaste man men inte alltid att jag kan prata med honom. Skumt....

Nu sitter vi här gubben o jag och pratar och pratar,,,,,, och vår fantastiska son har gått hem.

Imorgon är en ny dag,, en bättre ,,, dag än idag.

Önskar dig en skön kväll,,,,,,

 

Saida

5 juni 2013 23:08

en kram med önskan - och bön - om en bättre dag i morgon, för dig.

Ulla

6 juni 2013 10:27

Kram,,,,

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

       Man lär sig kompromissa. Foträta skor hade jag svurit på att aldrig ha.   Lilla Fruntimret        tack ...

   ,,,,lycka och lycka och lycka       Lycka är mycket enkelt.   Det är bara god hälsa och ett dåligt minne.   Ernast Hemingway      ...

      Tack