Sorg och vemod...

När sommarn mot hösten sig vänder, då samlar sig flyttfåglars rad.

De längtar till ljusare länder med vårliga, grönskande blad.

De vet, att när sommaren svalkas, då närmar sig uppbrottets stund.

De vet, att när höststormen nalkas, då väntar en varmare lund.

En dag lyfter tusende vingar för fjärran mångmilafärd, och flyttfågelsträcket sig svingar mot syd, mot en varmare värld.

Guds folk är som flyttfåglars skara, de väntar på uppbrottets stund.

De väntar Guds sommar den klara där högt ovan världarnas rund.

Det väntar en sommar därborta, ett varmare, skönare land.

Ja, blott några vingeslag korta, sen ser vi den soliga strand.

En dag lyfter tusende vingar för fjärran mångmilafärd, förbi alla stjärnornas ringar mot himlen, Guds eviga värld.

Lydia Lithell

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

       Man lär sig kompromissa. Foträta skor hade jag svurit på att aldrig ha.   Lilla Fruntimret        tack ...

   ,,,,lycka och lycka och lycka       Lycka är mycket enkelt.   Det är bara god hälsa och ett dåligt minne.   Ernast Hemingway      ...

      Tack