Hej !

Sitter här och kan knappt hålla ögonen öppna. Vet inte om det berodde på regn eller vad, men sova kunde jag inte! Låg och vred mej fram till 2 och när jag väl kände att sömnen var på g, då började stora timmerstockar att dras från han bredvid. Jag petade på honom, inget hände... knuffade... inget hände... när jag nästan slog på honom och fortfarande inget hände så,,,,började jag hosta,,,,vad säger han då,,,vilket liv du för man kan ju inte sova,,,,Nähä….men jag somnade till sist i alla fall.

NU är hösten här och det är härligt! Jag har ägnat några dagar åt att andas och starta om. Jag tycker att naturen är helt underbar med sina mustiga färger – sprakande rött, lysande gult och orange, mustigt brunt och grönt. Och ladda batterierna ute i naturen behövs ,,,försöker ta en promenad varje dag helst på morgonen efter att jag mediterat.

Nya tag och positiva tankar nu.Hmm undrar om detta håller.....

Försöker också att gå en stund varje dag på gåbandet. Måste tänka på vad jag äter. Nu är det så att jag måste ner några kilo. De senaste veckorna (månaderna för att vara uppriktig)har jag struntat totalt i vikten. Kanske inte i vikten, men att ha koll... och då går det som det går... upp!

Livet är en vild, brokig och färgstark berg och dalbana. Ena stunden finns där ljuset, öppenheten, hoppet och glädjen, för att i andra förbytas till mörker, utmaningar, sjukdomar,,,sorg. Jag känner mig bitvis som en statist i dramat LIVET.

Gårdagen tvättades det som sagt. Jag for till staden och handlade lite saker. Sedan sammanstrålade jag med maken och vi åt en god sallad ute.

Sedan blev det kaffe på balkongen. Lite fixande här och var. På kvällen kom en regnskur men vi satt ute till klockan var över sju och bara pratade och hade det bra.

Ny dag igen,,och Torsdag..Denna dag,,,skall hjälpa mamma att handla och fixa lite hemma hos henne sedan åker vi hit hem och äter lite innan vi skall på kalas till systerdotterns son på kalas.

Jaja, jag är ju i det där som kallas livet - så vad kan man vänta sej mer än... livet!

Ha en fin dag everyhopa!

 

wiolettan

26 september 2013 09:50

Det verkar fullt upp hos dig.
Visst är det märkligt att man går upp om man inte tänker på vad man stoppar i sig. Tänk om det gick åt andra hållet istället, det vore toppen tycker jag.
Min man snarkar också, men bara ibland och jag behöver bara putta på honom lite så slutar det en stund, fast, det kan börja strax igen.
Varm kram till dig.

http://wiolettan.bloggplatsen.se

Ulla

26 september 2013 22:40

Ja du vi har nog alla snarkande män bredvid oss..
Fullt upp och ibland tur det kanske,,,,inte kul med min vikt just nu,,men får tänka till lite till nu,,,Varm kram tillbaka,,,

 

Ghugge

26 september 2013 11:00

Känner igen det där med att inte kunna sova och snarkande man som påstår att han inte alls snarkar..ja,ja tur att vi har dessa underbara män!
Livet är minsann inte alltid en dans på rosor det gäller att hålla i sig när det blåser.
Ibland tycker man allt att det slår för hårt mot en del...å mot barn då är det svårt att förstå meningen...
I naturen finner jag också väldigt mycket kraft och inspiration. Brukar säga att naturen är min kyrka.
Du skriver så fint i din blogg. Det är ett nöje att läsa den.
Ha en skön höstdag!
Kram

http://Ghugg.se

Ulla

26 september 2013 22:38

Tack snälla du för fina ord om min blogg. Ja och visst får vi vara glada för de snarkande kära män vi har. Ha ha...Livet är ingen dans på rosor men man kämpar på. Gillar din blogg också. Kram kram och är glad att hittat dig,

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

       Man lär sig kompromissa. Foträta skor hade jag svurit på att aldrig ha.   Lilla Fruntimret        tack ...

   ,,,,lycka och lycka och lycka       Lycka är mycket enkelt.   Det är bara god hälsa och ett dåligt minne.   Ernast Hemingway      ...

      Tack